När Stockholmaren och Prinsen flyttade till byn så visste de ingenting om Aspeboda eller byarna runtomkring. Som ni hör är Stockholmaren inte från Dalarna, och det är inte Prinsen heller, han är från Skauune. De är inflyttade studenter som vid olika tillfällen förälskat sig i Falun. Stockholmaren har alltid haft en förkärlek för staden, och har spenderat många långa somrar i en sommarstuga i Svartnäs. Prinsen flyttade till Falun av en tillfällighet, han fick en restplats på mediekommunikationsprogrammet. Slumpen alltså.
Det var också en rejäl slump att Stockholmaren och Prinsen träffades där sommaren 2003, utanför kåren uppe vid högskolan. Stockholmaren skulle ju träffa en dalmas, och Prinsen skulle ju flytta tillbaka till Skåne efter examen (och ville inte träffa en Stockholmare).
Men så blev det alltså inte, slumpen kom in igen. Efter lite språkförbistring (det gick över på några veckor), ihopflyttning, motorcykelkörning, giftermål, en kort vistelsetid i Skara och en unge fick Stockholmaren och Prinsen lyckan att hyra ett hus i byn. Familjen blev bybor. De hade ju såklart kört förbi byn på sina hojar på väg till Rexbovägen, men inte lagt märke till något speciellt. En by som alla andra, en by där de lättade på gasen litegrann och sedan fortsatte förbereda sig på härliga svängar och kanske en kopp kaffe i slutet.
Men så var det alltså inte. Prinsen hade länge närt en dröm om att eventuellt flytta tillbaka till Skåne, till det där platta landskapet, utan snö, och där blåsten och regnet kommer från sidan. Stockholmaren ville bara bo någonstans i Falun. Stockholmaren ville definitivt inte flytta tillbaka till storstaden och åka rulltrappa och ännu mindre ner till syd-europa (Skåne). Men nu kände både Stockholmaren och Prinsen att de liksom hade hittat hem. Baddamm, fanstastisk förskola och skola, svamp och blåbär utanför knuten och andra familjer i närheten att umgås med. Sakta men säkert kom Stockholmaren och Prinsen in i gemenskapen.
Slumpen kom inigen och Stockhomaren och Prinsen flyttade, köpte ett hus. Men bara grannhuset, 50 meter bort. Kan ju inte flytta ifrån byn! En till unge kom. Handarbetscafe, öppen förskola, frukostar, vinprovningar, midsommarfirande, massor nya vänner och fina promenader. Stockholmaren och Prinsen älskar nu Aspeboda och vill aldrig flytta därifrån!
Vi vet att en inte blir kulla eller mas förrän i, vad är det sjätte generationen? 🙂 Men vi känner oss som det ändå!
Tack för välkomnandet!
/Stockholmaren och Prinsen
Av Johanna Myrkrans, Aspeboda